1985 | 1992 | 1999 | 2006 | 2013 |
---|---|---|---|---|
1986 | 1993 | 2000 | 2007 | 2014 |
1987 | 1994 | 2001 | 2008 | 2015 |
1988 | 1995 | 2002 | 2009 | 2016 |
1989 | 1996 | 2003 | 2010 | 2017 |
1990 | 1997 | 2004 | 2011 | 2018 |
1991 | 1998 | 2005 | 2012 | 2019 |
Intresset för järnväg finns nog hos de flesta teknikintresserade, men hos många
stannar nog det hela i bästa fall med en modelljärnväg. Så också i vår familj men ganska snart fick de riktiga
järnvägarna sitt speciella intresse och då främst de små industribanorna i landet. Vid många tegelbruk och
torvfabriken har järnvägsdrift förekommit, så även vid sågverk och stenbrott mm. De flesta är idag nedlagda
och borta.
År 1985 passerade vi ett sågverk på väg till ett midsommarfirande. Från
sågverket löpte ett övervuxet trallspår ut till brädgården och på spåret stod en gisten trätralla.
Här föddes nog idén till en egen järnväg.
Sommarstugan vid sjön Närsen har alltid varit familjens naturliga bostad under sommarledigheten och i den egna skogen intill började planerna så smått ta form med uppmätning, kartritning mm. Men kunde vi verkligen klara av att bygga en egen järnväg där i skogen? undrade skeptiska närstående. Var får vi tag på material såsom räls och slipers? Året efter skänkte ett närbeläget sågverk några klena skenor samt en tralla. Nu kunde vi lägga ut 25 meter spår i kanten av den lilla myr som ligger omedelbart norr om vägen genom området. Trallan hade spårvidden 600 mm och så fick det bli. Nu hade vi början till ett alldeles eget spår att åka på, kort och med handdrift, men ändå...
Två år senare fann vi en nedlagd torvfabrik utanför Toftbyn, norr om Falun. Här låg säkert över en kilometer 600-spår i en stor hög. Rälsen var av en något kraftigare dimension än den vi hade börjat lägga på vår bana. Med tanke på att spåret skulle byggas ut och i framtiden trafikeras av tyngre fordon än den lilla trallan, beslöt vi att inköpa en del räls från Toftbyn. Det slutade med att vi fick hela partiet som gåva! Toftbyrälsen är numera den genomgående typen av räls på NGJ. I slutet av 1988 var banan 75 meter lång med en inlagd växel till en liten grusgrop i en sluttning.
Vid ett besök på ett nedlagt tegelbruk i Stora-Skedvi samma år, fann vi ett mindre
bensinmotorlok avställt sedan länge. Det var av Bergbolagens tillverkning år 1948. Lyckan var ju fullständig
om vi kunde skaffa ett eget lok att köra med! Affären blev av och loket levererades hem till Borlänge på
släpvagn en mörk höstkväll. Renoveringen vidtog omedelbart och en vecka senare gick loket för egen maskin.
Under sommaren 1989 flyttades det nyrenoverade loket till Närsen, med lastbil den här gången.
Under årens lopp har vi byggt ut banan i etapper till ca 1.200 meter samt byggt ett spår med 500 mm spårvidd i anslutning till en omlastningsramp för grus. Vi har ett 60-tal vagnar, varav de flesta för 600 mm spårvidd. Vi kan också visa upp 15 lok i drift på NGJ, samt ytterligare ett antal under renovering, således 38 lok när detta skrivs. Ett antal dressiner av olika slag äger vi också.