Nu började behovet komma att ha en riktig vagn för våra passagerare att åka i. Hittills hade alla sådana transporter skett provisoriskt på våra flaktrallor. Men på ett av tippvagnsunderredena med fjädrande buffertar byggde vi detta år en egen passagerarvagn. Bågarna som tråget en gång vilat på skars bort och på underredet svetsade vi en stomme av vinkeljärn med böjda takstolar och på dessa en spontad panel. Överst på taket lades tjärpapp. Vagnskorgen täcktes sedan med plankor och målades rödbrun. Golvet fick längsgående tryckimpregnerat virke. Två träbänkar tillverkades samt en enkel skruvbroms. Vagnen har alltsedan den sattes i trafik på NGJ varit mycket uppskattad att åka i av våra besökare.

Lok no 6 hittade vi i halvskrotat skick på en bondgård i trakten av Lindesberg 1994. Det hade gått vid en gruva och hade köpts till Vitmossens Torvfabrik, där det skurits ned för att lätta lokets vikt. Fabrikatet var Deutz och av en mycket kompakt och trevlig konstruktion, som dessutom har varit rätt vanlig vid våra gruvor. Efter en del förfrågningar och tipsande blev vi erbjudna loket och det fraktades till Borlänge för ihoplappning. Som tur var fanns nästan alla plåtbitar kvar. Så småningom kunde också motorn startas, efter en del renoveringsarbete. Loket målades trevligt grönt med svart underrede och röda hjulringar, en vanlig färgsättning på tysktillverkade lok, även om Deutzloken vanligtvis var målade blågrå.