Vi har fått överta en riktig gruvlave av Boliden Mineral AB i Garpenberg!
Det handlar om en flyttbar gruvlave, en så kallad gruvcirkus, som ska ställas upp vid vår gruvmiljö på banan i anslutning
till vår nedre slutstation Närsviken.
Efter Gränsgruvans nedläggning 1978 flyttades vår gruvcirkus till Garpenberg och
monterades upp över ett kombinerat fläkt- och räddningsschakt, några hundra meter söder om
huvudschaktet. Själva gruvcirkusen stod härefter endast i reserv över schaktet, intill en stor
fläktkonstruktion.
Våren 2009 revs gruvcirkusen och schaktet cementerades igen. Ställningen blev liggande som
skrot på gruvområdet i Garpenberg fram till sensommaren samma år då bolidenbolaget genomförde en uppskattad personalresa
till vår bana. Man berättade då om sin gruvcirkus och idén formades att den eventuellt kunde passa hos oss.
Efter en del praktiska formalia överläts den till oss under hösten, hämtades med lastbil och genomgick reparationer vid Bergkvists
mekaniska verkstad i Borlänge. En rekordkall dag i slutet av december 2009 transporterades gruvcirkusen till Närsen och lades upp på vårt
materialförråd. En plats i anslutning till vår uppbyggda gruvmiljö vid järnvägen ska iordningställas
och gruvcirkusen ska resas. Runt laven ska det kompletteras med miljöskapande utrustning och transportfunktioner. En riktigt rolig
del i vårt arbetslivsmuseum, tycker vi.
Vi vill varmt tacka Göran Granström, som i samband med sin pensionering och avtackning besökte NGJ
tillsammans med sitt gäng från Boliden Mineral AB, Garpenberg, som såg till att vi fick mottaga gruvcirkusen som sponsring!
Stort tack också till Runar Gustafsson som med sin kunnighet såg till att allt i samband med övertagandet rent handgripligen
fungerade! Stort tack till er båda!
Vi tackar också BSM som hjälpte till med renoveringen i form av riktning och svetsjobb!






Arbeten med Jenbachloket som ska bli radiostyrt med utrustning från Åkerströms går också framåt. I somras slipades och målades lokramen, motor och växellåda, samt
en mängd mindre detaljer. Under hösten har arbeten med montering av lokets huvudkomponenter utförts och kopplingsscheman ritats. Mentorkopplingen mellan motor och växellåda har fyllts
med hydraulolja.

Denna frostnupna morgon samlades en skara förväntansfulla människor på randen till Stora Stöten, Falu Koppargruvas berömda dagbrott som numera är Världsarv!
Här skulle en räddningaktion utföras! En lämplig traktor med förare hade letats fram, inte för stor men ändå såpass kraftig att klara lokets vikt. Skulle den få plats i gruvgången?
Sällskapet äntrade traktor och bilar och åkte den hisnande serpentinvägen ner på Stötbottnen, 90 meter ner. Här finns porten mot underjorden, och via den serpentinvindlande snedbanan tog vi oss
ytterligare ner på djupet. Strax innan verkstaden, runt 170 meter, passerades sträckans nålsöga, med bara centimetrar tillgodo för traktorn att ta sig under!




Vid ett besök vid Forsviks Bruk i Västergötland gjorde vi en hämtningsexpedition till ett par torvindustrier. Två fabriker, idag nedlagda
sedan länge, fanns vid Ängels mosse i närheten av Töreboda. Bägge torvfabrikerna hade decauvillebanor med den lite ovanligare spårvidden 500 mm för intransport av torven. Vid den rivna
Gärdesboda-fabriken ligger bansystemet kvar på mossen, medan allt spår vid Holmängens Torvströfabrik är upprivet och ligger staplat i en hög.
Efter ett tips från en småbanekollega kunde vi hämta tre små fina vändskivor från Gärdesboda, vilka återfanns i det ännu kvarstående maskinhuset/smedjan. Två är av
plåtmodell med 7-kgs anslutningsräls, medan den tredje är en äkta decauvillevändskiva i gjutjärn av samma typ som vi för många år sedan köpte från Holmängen. Nu åter vid denna fabrik
köpte vi några passande decauvillespann plus den kvarvarande torvvagnen, och allt lastades på släpvagn. Notera vagnens extremt korta axelavstånd!

Vid ett besök i Falu Koppargruva hittades faktiskt plåtar till motorhuven till vårt lok no 13, JW8 344/1958 i en sidoort längs den kvarvarande 750-sträckan på
nivå 195. Plåtarna hade lämnats kvar då loket vid gruvans nedläggning 1988 togs upp i dagen för att byggas om till elverk av en anställd, och kunde nu efter 21 år återbördas lokramen!!
Själva loket är för närvarande under långsam renovering, och plåtarna bedöms trots svår rost vara möjliga att blästra och måla.
Hemma i Ängesgårdarna har vedbanan lagts om med en ny bro över bäcken som tål vikten av ett Jenbach Pony-lok, vilket är ca 1200 kilo. Ved har transporterats på
600-banan från en avlastning vid byvägen till vedklyven.
Under våren har vi jobbat en del med grusningen av rundgångsspåren vid linjens ändpunkt Närsviken. Flera tippvagnslass har handskottats och fyllts mellan spåren.
Ännu återstår några kubikmeter innan spåren är färdiggrusade här. Planer finns även att bygga ut spårsystemet i Närsviken med en sidoväxel för uppställning av diverse rullande materiel,
samt ett lokstall.
Även lite lokvård har vi hunnit med i Närsen, och närmast rengöring och uppsmörjning av Lohrenknecktens växellåda, och montering av några detaljer på Deutzmotorn.
Motorn är en liggande liten encylindrig diesel med dubbla svänghjul, och loket har en närmast identisk uppbyggnad med en Strüver Schienenkuli. Bägge loken startas med vev och behöver
även ett tändpapper vid kall väderlek. Lohrenknecktens motor startar nu lätt och loket är mycket charmigt i sitt bruksskick. Flera vändor har körts med loket på banan under våren.