En sommarexpedition detta år ledde till en nedlagd torvströfabrik norr om Falun, i närheten av Toftbyn. Mitt ute i skogen och mycket ensligt belägen mellan torvmossarna låg Tofta-Ramsnäs Torvströförenings fabrik. Här har funnits ett relativt omfattande system med smalspår på de olika mossarna, torvvagnar samt ett roligt motorlok. Banan var uppriven och lok samt lokstall var borta. Men här fann vi förutom den raserade gamla fabriken, även en stor hög med räls och spårspann, en växel samt en del hjulaxlar och lager. Rälsen var av en kraftigare dimension än den vi hade lagt i vårt spår, nämligen 7 kg/meter. Till vår stora glädje skänkte den snälle bonden, som var markägare, hela upplaget med räls efter vår förfrågan om vi kunde få hämta lite spår!

Hjulaxlarna från torvfabriken monterades på ett hemsnickrat litet underrede av trä som anpassats till storleken av en vanlig SJ-pall med krage. Vagnen fick no 603 och har alltsedan dess fungerat som en liten redskapsvagn.

De ursprungliga sliprarna på NGJ var av uppkapade trädstammar och inte särskilt motståndskraftiga mot röta. Vi anskaffade därför ett lager av begagnade SJ-slipers som vi kapade på mitten och kunde då byta ut de dåliga sliprarna i banan. Genom åren har vi sedan vid flera tillfällen fått gamla slipers som vi hämtat, och även om de kan vara lite trötta så blir det med dessa ett stabilt och hållbart spår.

Denna sommar byggde vi ett litet rundgångsspår och fick på så sätt en liten bangård på Närsen Nedre. Den växel vi använde här fick vi hämta från ett gammalt sågverk utanför Borlänge. Spårvidden var ursprungligen 700 mm och växelkurvan åt fel håll, men kunde byggas om då den bestod av klen räls. Vi började också gräva ur för den tänkta linjen i backen upp i skogen och var tvugna att anlita en bergsprängare för att få bort en stor häll och några stenblock som låg ivägen.

En sensommardag besökte vi för första gången resterna av Landsbro Tegelbruk i Stora-Skedvi. Nu var en skrotfirma verksam på det mycket skräpiga området, men de flesta av de gamla byggnaderna fanns kvar. Bruket hade haft en 600-bana ut till lertaget, ca en kilometer ut på åkrarna, men denna var borta. Inne i den f.d. ugnsbyggnaden hittade vi lite spår kvar och ett par små vändskivor. Vi tittade naturligtvis bland bråten i en mörk del av en lagerlokal och hittade då en liten fin tralla med stora ekerhjul som studerades. Strax brevid stod ett lok!! Det skulle visa sig vara ett Bergbolagenlok tillverkat 1948 och målat i en flagnande gråblå nyans med röda axelboxar. Naturligtvis var det rostigt och slitet, men det var ett riktigt litet industrilok... Några dagar senare kontaktade vi skrothandlaren som var villig att sälja loket till oss. Vid nya besök vid tegelbruket kunde vi studera loket ytterligare. Vi fick också tillåtelse att bryta upp en liten vändskiva och ta den räls som låg kvar i en del torklador. Skrothandlaren lovade att transportera hem loket till oss.

I början av oktober kom loket till vår bostad i Borlänge för renovering. Den olagliga och säkert vingliga transporten med bilsläpvagn dragen av en Volvo personbil skedde i skydd av mörkret! Loket ställdes på ett enkelt decauvillespår som vi lagt ut bakom garaget. Spåret finns ännu kvar och är en lämplig testbana vid lokrenoveringar. En vecka senare gick loket för första gången på länge för egen maskin. Motorn vevas igång och har ett mycket trevligt ljud. NGJ no 1. Även den lilla ekerhjulstrallan med stolpar av rör anlände på bilsläp, och försågs senare med ett glest plankgolv och nummer 604.