Eftersom vi nu hade ett lok så måste vi naturligtvis ha ett loktall. Tanken
var att bygga ett lokstallspår med växeln från Toftbyn. Som tur var så låg
denna överst i rälshögen vid den gamla torvfabriken och kunde bärgas en
solig vårdag genom att släpas på några utlagda spårspann. Vi hämtade också
så mycket räls som vår hyrda släpvagn kunde lasta, samt lite till... Nu kunde
vi bygga vårt lokstallspår.
Bergbolagenloket renoverades under våren och all gammal färg slipades av
och grundfärg lades på. Motorhuven svetsades ihop och målades i grönt samt
underredet svart. Ursprungligen var motorn regulatorstyrd men eftersom denna
var trasig så monterade vi ett handgasreglage vid sittbrunnen. Förutom fram
och back, som manövreras med en ratt som påverkar två stora lameller, samt
en handbromsspak, är dessa de enda manöverorganen. Trots detta så kan det
vara knepigt att köra loket för en ovan förare. Kopplingslamellerna har en
tendens att vilja fastna och går bäst i blöt väderlek. Motorns varvtal i den
nedre tomgångsdriften närmar sig ett par hundra varv som lägst och är då en
mycket trevlig ljudupplevelse...
En högsommardag transporterades loket till Närsen, med lastbil den här gången. Det var naturligtvis mycket roligt att kunna köra omkring med ett eget motorlok och många intresserade grannar och släktingar samlades återigen på spårområdet. Det visade sig att loket uppförde sig helt problemfritt på vår bana, förutom en rejäl urspårning där det höll på att välta! Efter denna incident bytte vi för säkerhets skull ut all den gamla 5-kg rälsen mot den grövre från Toftbyn.
Vid ett besök vid ett nedlagt tegelbruk i Siljanstrakten hittade vi ett motorlok
av fabrikat Sala Maskinfabrik, tillverkat 1936. Eftersom vi då ansåg att det
var för stort och tungt för NGJ tipsade vi f.d. IBMF, som senare kunde
förvärva loket. Som tack för hjälpen kunde vi hämta en tippvagn samt några
växlar från Blixterboda. Vagnen fick no 605 och målades i svart och grått.
Det blev naturligtvis enklare att hantera jordfyllningar med en riktig
tippvagn. Banan byggdes ut, upp i den branta backen...
Denna tippvagn var dock inte den första som anlände till NGJ. Från den gamla zinkgruvan Gruvbergets Gruvor, mitt i skogen mellan Leksand och Dala-Floda, som nu hade återupptagits av Dala Gruvor, fick vi löfte om att hämta en av de små tippvagnarna som vi funnit några år tidigare. Här var spårvidden 500 mm och vagnens volym blott 1/3 m3. Ett vådligt försök att i den sena kvällens månsken även bärga ett hjulpar från ett underrede, djupt nere i ett delvis vattenfyllt gruvchakt, lyckades också! Här påbörjade vi en ny nummerserie för 500-materiel, men med kronologisk entalssiffra; no 506.
Resor och utfärder skedde även denna höst och nu var det Svensbo Torvströfabrik söder om Krylbo som vi hittat på en ekonomisk karta. Fabriken fanns kvar och så även den klena 600-banan ut på mossen, starkt övervuxen. Ungskogen och småbjörkarna växte tätt runt fabriken och den gistna spårrampen upp till övervåningen. Upptäckarglädjen visste inga gränser och när vi efter att ha gått en bit längs spåret fann ett avställt litet lok nedsjunket i torven, trodde vi inte våra ögon! Loket var mycket illa medfaret och rostigt och hade stått i flera årtionden. På ett balkunderrede hade man monterat främre delen från en Ford Eiffel av 30-talsmodell och anlagt kedjedrift från differentialen ned till lokets bakaxel. Brevid ett murket bilsäte hade man placerat en bränsletank. Här måste vi fråga någon, tänkte vi och hade turen att träffa ägaren i närmaste bebyggelse. Loket var bara att hämta! Bara och bara...