Hösten 1998 köpte jag och familjen en fastighet med en liten villa i byn Ängesgårdarna utanför Borlänge. I nära anslutning till huset finns även NGJ:s mekaniska verkstad samt diverse bodar och förråd. Huset, och även verkstaden, har möjlighet att värmas upp genom bl.a. vedeldning. Under några vintrar eldade vi med den ved som redan fanns i upplag efter den förre ägaren, samt en del sporadiskt nyhuggen ved. På vårvintern i år 2002 tog all denna ved slut. Härmed återstod bara att hugga själv.

Till en vinters eldning åtgår ca 20-25 kubikmeter ved, om en viss del olja används som komplettering under de riktigt kalla vinternätterna i januari-februari. På fastigheten runt själva gården växer en hel del blandad skog. Under försommaren höggs en del björkved ut som fick ligga tills lövverket vissnat. Då har en ansenlig mängd vatten dunstat ur veden. Härefter kvistades stammarna och allt kapades upp i lagom små bitar, ca 30 cm långa, för att passa i pannan. På den f.d. potatisåkern lades alltsammans i högar att lufttorka under sensommaren. Då det var dags för klyvning till småved började jag fundera över hur all veden skulle transporteras upp till vedboden och huggkubbe och klyvskruv. Fastigheten lutar en del och är oländig, så med skottkärra skulle det bli jobbigt att köra. Traktor med vagn kändes inte heller så inspirerande. Naturligtvis skulle det istället bli en vedbana!

Vid hobbybanan i Dala-Floda har vi i många år haft en del spårspann med 500 mm spårvidd liggande oanvända. Dessa bärgades från den rivna torvbanan i Porla för många år sedan. Nu transporterades dessa hem till Ängesgårdarna i två släpvagnslass. Med följde även en liten järntralla. Vi diskuterade några olika förslag hur spåret skulle dras. En linjesträckning visade sig vara den mest naturliga, eftersom vi skulle bygga med många raka bitar. Ett par korta kurvsektioner var allt som fanns. Gräset slogs med lie och en del lövsly togs undan i spårsträckningen.

500-mm spannen är hemtagna och upplagda på gårdsplanen intill vedboden. Strax bakom skymtar jordkällaren där svalkande dryck kan förvaras i samband med spårbygge en het sommardag!

Nu kunde vi lägga ut 500-mm spårspann upp för en liten stigning mot vedboden. Marken visade sig vara jämn och fin, förutom en mindre sänka som korsades med en synnerligen provisorisk träkonstruktion. Men när rälsen lades ut blev det hela märkvärdigt stabilt. I spårspannens ändar finns inte bara ett nitat skarvjärn; en platta under den andra rälen håller nästa sektion i rätt nivå och låser rälens läge även i höjdled. Sex st. vanliga plåtsliprar/spann håller ihop alltsammans. Skenvikten är blott fem kg/meter, så sektionerna var lätta att hantera.

I backen lades också en av de korta, svängda sektionerna som sedan följdes av ett par raka. Nu var den största höjdskillnaden övervunnen och lutningen blev acceptabel. Uppskattningsvis ca 30 promille. Den lilla järntrallan av fabrikat Decauville försågs nu raskt med ett trägolv och det hela provades på det nya lilla spåret. Fantastiskt! Här skulle det bli vedbana!

Vedbanan löper i backe genom ett lövskogsparti ner mot torkfältet. Notera den enkla träbron över sänkan.

Men för att komma ned på den gamla potatisåkern som nu var torkfält för veden, behövdes det mera spår. Dessutom skulle linjen svänga rejält på en kort sträcka. En mycket brant kurvsektion tillverkades i verkstaden av ett par fem-metersräler och några plåtslipers, där den inre rälen kapades för att få rälsändarna parallella i bägge ändar. Det hela såg mycket lustigt ut Kurvan som svänger 90 grader på bara fem meter har en radie på blott ett par meter. HUR skulle detta fungera? Utmärkt visade det sig. Genom en spårviddsökning på ca 20 mm, löper vagnen med sitt korta axelavstånd mycket lätt i kurvan. Här upptäckte vi vilken stor skillnad en spårviddsminskning med tio cm från vår "normala" 600-spårvidd gör, för vagnens kurvtagningsförmåga!

Fler spårlängder lades ut och vi var strax nere vid vedstaplarna. Bygget hade bara tagit någon dag. Nu låg här ca 100 meter 500-bana trevligt placerad i naturen. I verkstaden tillverkades nu fyra stolpar av rör med fästplattor och dessa skruvades fast i vagnens rambalk, två fram och två bak. Nu började det verkligen likna något! En hävstångsbroms monterades också, men den fungerade dåligt och togs senare bort. Vedtrallan under byggnad med en stolpe monterad. Vagnen står i banans övre ändpunkt där omlastning till skottkärra sker.

Dags för premiärtur! Vagnen rullades/bromsades ner till veden och lastades på med två rader kubb. Det gick sedan relativt lätt att skjuta det hela upp för stigningen. Efter att vagnens axelboxar fyllts med olja gick det mycket lättare... Väl uppe vid spårets slut lastades veden om till skottkärra för transport en sista kort men brant bit upp till vedbacken. Ett kort stickspår skarvades in med klätterväxel för att även nå en del ved på ett annat ställe. Nu har ca 20 kubikmeter ved transporterats på detta sätt under hösten och i jämförelse med att dra skottkärra hela vägen har det som bekant visat sig vara en stor kraftbesparing att köra på räls. Naturligtvis blir hela vedhanteringen också så mycket roligare! Flera turer har dessutom haft småpojkarna Markus och Mathias som nöjda passagerare...

Vedvagnen under lastning på ett tillfälligt stickspår. Här syns tydligt hur decauvillerälsen är utlagd direkt på marken.

Till nästa säsong kommer vedbanan att förlängas med en stor kurva för att vinna höjd, upp till framsidan på vedboden för att nå klyven. Då kan veden plockas direkt från vagnen utan mellanhantering. Denna bandel kommer att spikas på träslipers. Ett enkelt tak med spjälväggar kommer att ersätta dagens vedupplag intill klyven, som nu är täckt med plåtar. I vedboden travas sedan torr och fin ved för vintern. Med en del återväxt kommer råvaran i skogen att räcka i många år framöver och även kräva en del spårförlängningar så småningom. Eventuellt lånar vi i framtiden en del annat från NGJ, som t.ex. en tippvagn för transport av barkavfall till tippen. Och en trätralla för andra typer av transporter vore kul. Och en vändskiva som vi har liggande. Kanske kan det även så småningom bli ett hembyggt lok som dragkraft på vedbanan. Ängesgårdarnas första järnväg..? Kartskiss över en del av fastigheten. Streckade spår är ännu ej utlagda.